Ibland blir det lite.. mycket XD

Phew, vilken jävla dag! VARNING, långt inlägg ^^

Det började väl egentligen igår med att jag fick en helt brutal huvudvärk, så att jag funderar på om jag kanske har migrän. Dock ska det ju vara ärvtligt, och ingen i släkten har det. I alla fall, värken höll i sig även i morse, kändes som ett knytnävsslag i huvudet när jag reste mig upp. Dock blev det bättre efter lite frukost, så jag tänkte testa att jobba ändå.

Skulle jobba ett pass 9-12 och ett till 13-17. Vad händer?
Jo, jag hoppar på vagnen i helt rätt tid hemma. Men mitt på Götaälvbron blir det stopp på en vagn längre fram. Allt stannar. Till slut har vi stått stilla så länge att jag missat bussen jag ska byta till vid Korsvägen, så jag ringer kontoret och säger att jag blir sen. Nästa buss går givetvis inte förrän mer än 30 minuter senare, så jag skulle komma fram till kunden 9.40. Under tiden passade jag på att gå till apoteket, där de rekommderade mig att testa migrän-medicin, vilken är bra även mot huvudvärk som inte är migrän. Det funkade kalas, värken försvann på 30 minuter! :)

I alla fall, när jag till slut kom fram till kunden visade det sig att det stod fel på schemat. Där stod inget nyckelnummer, vilket betyder att kunden ska vara hemma när man kommer. Kunden var inte hemma. Det skulle vara nyckel. Efter ett samtal med Michaela på kontoret kom vi fram till att jag skulle ta mig till nästa kund direkt istället, eftersom jag redan var sen, och det tar typ 1,5 timme att ta sig fram och tillbaka till kontoret igen. Michaela skulle bara bekräfta med kund nr 2. Efter 5 minuter ringde hon upp och sa att kund nr 2 inte alls skulle ha städning idag. Det hade blivit nån miss. Så istället skulle Malin från kontoret köra dit med nyckeln till mig, och så skulle jag få sluta efter kund nr 1.
Efter ca 30 minuter med slappande i solen kom Malin med nyckeln, och jag kunde äntligen börja städa... eller?

Näe, när jag låste upp dörren gick larmet!
Först började det pipa, och jag började i panik trycka på knapparna på larmet. Helt onödigt. Man kan inte gissa en larmkod med så många möjigheter på 30 sekunder. Då satte det igång att tjuta, och det lät inte lite kan jag lova! Jag ringde upp Michaela på kontoret igen, och babblade fram att larmet gått och att det inte fanns nån kod, och hon lyckades snabbt få fram koden i datorn och larmet tystnade. Phew. DÅ - hörde jag att hemtelefonen ringde, vaktbolaget ringer ju upp om larmet går, innan de gör en utryckning. En utryckning på falskt larm innebär böter på ett par tusen spänn för Hemfrid, inte bra. Jag hann givetvis inte svara.

Michaela skulle ringa säkerhetsbolaget, och jag kunden, ifall de ringt hennes mobil. Jag fick tag på kunden, vaktbolaget hade även ringt hemme på mobilen, och hon förstod att det var jag som satt igång larmet, och sagt att det inte behövdes utryckning. Hon bad även mig om ursäkt för att det blivit missförstånd med larmet och att jag blivit utsatt för stressen med ljudet och allt var lugnt! Äntligen!

Sen kunde jag städa, äta mat & åka hem.
Nu sitter jag i soffan och känner mig lagom mosig i hjärnan efter huvudvärken och all förvirring.
Men inte en enda gång idag har jag blivit på dåligt humör. Lyckades behålla humöret och bara skratta åt alltihop, lite beroende på att migränmedicinen gör att man blir lite slö.

Nu tänker jag inte röra mig ur fläcken resten av kvällen!
Förutom för att kanske ta en skön dusch. Annars inte ^^

Puss puss :*


Foto: Mia Hasselgren-Lundberg