Vi bestämde oss för att åka iväg en sväng och kolla på ett band som Martin känner, som skulle släppa sin nya skiva idag.
Väl framme upptäckte jag att min telefon var borta. Inte i jackan, inte i väskan, ingenstans.
Jag drog slutsatsen att den måste ha ramlat ur fickan på spårvagnen. Helt sjukt, jag har haft den i samma ficka i månader, och den har ALDRIG ramlat ur. Hur fan gick det till????
Martin ringde upp min telefon från sin, och en snubbe svarade med brytning "JA? Den är min nu. Jag ska ha tusen spänn om ni vill ha tillbaka den!" Martin försökte diskutera med idioten, men det gick inte alls. Sen ringde vi och spärrade simkortet så att han i alla fall inte kan använda den. Men nu har jag ingen telefon helt enkelt. Kul. INTE!
Det är ett helt jävla år kvar på mitt abonemang, så jag kan inte fixa en ny på det sättet, och inte fan kan jag inte köpa en ny iPhone för tusentals kronor!
Jag blev på så dåligt humör att vi åkte hem igen. Har gjort polisanmälan och allt sånt. Inte för att det leder till nåt, men det är ju bra att göra i vilket fall.
Om några dagar (hoppas jag) får jag i alla fall ett nytt sim-kort som jag kan sätta i min gamla Sony Ericsson, bättre än inget.
Men fy FAAAAN vad jag är sur :(((((
2 kommentarer:
shit så surt. vad fan. stryk ska dom ha. gud vad trist, man blir så förbannad, och det är så värdelöst eftersom man inte kan göra nåt.
bice. :/
Usch! jag lider verkligen med dig!!! :(
Vet hur det är att få något stulet på det viset...
Ehm.. vet att jag inte kan ringa dig på mobilen, men borde inte hemtelefonen funka? Har försökt att ringa till dig, men de säger bara att "numret kan inte nås för tillfället".
Kan jag nå dig på något annat sätt? >^..^<
Kram Ann
Skicka en kommentar