Cpt Lennox och Rebellerna.. och julklappar

Uhh... Vaknade precis i soffan, med boken "Sveriges ekonomi" lutad mot hakan. Satt i soffan och läste. La mig ner och läste. En discovery channel-dokumentär var på i bakgrunden med Peter Coyote som berättarröst. Han har en väldigt skön röst att lyssna på, så jag somnade.

Drömde en mycket märklig dröm.

Allt är lite luddigt, så det blir nog en aning rörigt här.

Det började med att jag skulle åka hem till kund jag hade förut på Hemfrid.

Vi kan kalla den familjen Johansson.

Dock var det inte deras hus, utan ett hus jag en gång tidigare har drömt om, när jag drömde

att jag var där mitt i natten för att städa klart.

Hur som helst skulle jag dit för att vi skulle spela in en film. Men på något sätt var det inte

en film heller, utan en täckmantel för ett militäruppdrag, eftersom vi var hotade av "Rebellerna" som de kallade dem. (Vilka "de" är vet jag inte riktigt)

I alla fall, min roll i filmen var något oklar, och jag var inte helt bekväm med att vara där. Jag är faktiskt inte helt säker på att jag var "jag" i drömmen heller, eller om jag var en annan karaktär. Jag var blond.

Huset var väldigt rörigt med många trappor, ofta två trappor som ledde upp till samma rum, ofta utan dörrar. Det var också väldigt mycket folk i huset, som alla verkade installera sig.

Mitt rum var ett mystiskt vindsrum, smalt och väldigt högt, med en sned dörr i trä. Röd.

Familjen Johansson hade väldigt många barn, sådär 5-6 stycken.

Alla barnen kom inspringande i huset efter någon lek utomhus, och efter dem kom "fritidsledaren" som mamman i familjen kallade honom. Det var Josh Duhamel, en skådespelare som är med i Transformers-filmerna och spelar militär, Captain Lennox.

Han tittade på mig, och jag blev väldigt förvånad över att han skulle vara med i filmen, jag visste ju att han egentligen var militär, och inte fritidsledare. Dessutom hade han på sig en otroligt ful träningsoverall, en sån där som pensionärer har när de campar. Typ?

Badrummet låg i källaren och hade, precis som mitt rum, en väldigt sned dörr. Man låste med en haspe, och var tvungen att lyfta på en torkställning för att komma in i rummet. Det låg innanför köket, så man var tvungen att tränga sig förbi folk som tydligen alltid satt och åt när man skulle dit. Konstigt.

När alla installerat sig i huset hade handlingen ändrats till att vi inte alls skulle spela in en film (som jag hade vetat hela tiden?) utan vi var under attack från några som kallades "Rebellerna".

Captain Lennox ledde en grupp som skulle ta sig ut i vildmarken för att undersöka vad som pågick, eftersom huset plötsligt inte alls låg i ett villaområde, utan i en djungel.

Jag var militärklädd och höll i en stor yxa. Cpt Lennox frågade om jag var rädd, och jag svarade coolt att jag gjort sånt här förut, eftersom jag var militär jag också.

Efter lite klättrande i djungeln började det spraka i kom-radion vi hade med oss, och någon berättade att Rebellerna hade övertagit kontrollen över den norra bron. Några sekunder senare hade de tagit över nåt annat, och vi förstod att det hade blivit farligt. Gruppen började krypa fram i djungeln, och vi spanade mot en bro som ännu inte "tagits över".

"Där!" viskade Cpt Lennox, "där är rebellerna".

Jag tittade upp och såg. Det var en stor grupp randiga kängru-liknande djur, men mycket större och med längre halsar, som sprang fram och stampade på bron tills den rasade.

De ville tydligen ta över... planeten? Djungeln? Jag vet inte, men farliga var de.

Vi började tyst ta oss tillbaka mot huset.

Men innan jag hann dit, när vi skulle korsa en väg stannade en bil till och jag hoppade in i baksätet. Där inne satt Amo!

Hon sa att hon var på väg till Motala för att fira jul, och att jag kunde lifta med henne istället för att ta bussen. Jag vet inte vem det egentligen var som körde bilen, det var tydligen inte viktigt.

Vi satt glatt och pratade om julklappar och annat, och jag hade tydligen helt glömt att jag några minuter tidigare var militär i djungeln. Amo frågade inte varför jag hade kamouflage-kläder på mig.

Väl framme visade det sig vara mormors gamla hus i Medevi vi skulle till. Fast det var Amo's föräldrars hus, ni vet hur ologiska och självklara drömmar kan vara samtidigt.

Amo's föräldrar hade inte kommit än, och vi började packa upp julklappar som Amo hade i sin väska. Det var en massa små platta, runda paket. På varje paket stod det "Den här har jag bakat själv" Tydligen var det småkakor.

Plötsligt kom jag att tänka på Rebellerna igen, och att jag borde ta mig tillbaka. Försökte förklara för Amo att Rebellerna, som var randiga känguruer, höll på att invadera oss, och att jag måste tillbaka till Captain Lennox och hjälpa till! Amo tittade på mig som om jag var dum i huvudet, och gick för att dricka glögg.

Jag tittade ut genom fönstret, där utsikten var samma som från min balkong här i Göteborg.

"Fan vad det snöar" sa jag högt, och Cpt Lennox, som plötsligt satt i min soffa, nickade allvarligt.

Sen vaknade jag.

Ja... fattade ni nåt av det här?

Jag undrar varifrån hjärnan får alla sina störda idéer...