De flesta som har något negativt att säga om något som har med invandring, främmande kulturer eller något patriotiskt brukar börja just så, för att den som lyssnar ska veta från början att det som ska komma absolut inte ska uppfattas som rasistiskt.
Eller är det ens så att det uppfattas som rasistiskt? Eller är vi bara rädda för att någon kanske kommer uppfatta det så, och skapar själva den uppfattningen?
Man ska göra skillnad på resonemangen här.
Jag är kritisk till invandringspolitiken. Med det inte sagt att jag tycker illa om invandrare. Det jag är kritisk mot är hur Sverige har hanterat flyktingar och invandrare, genom att ta in fler i landet än vad vi egentligen kan hantera, och placera de flesta av dem i förorter utanför våra största städer.
Detta skapar en uppdelning mellan svenskar och invandrare, vi och dem. Det är detta som är det största problemet, eftersom dessa människor aldrig riktigt kommer inte i samhället och lär sig att leva bland svenskarna. Bor man i en förort där majoriteten kommer från utlandet, klär sig enligt sin kultur och pratar sitt språk så uppfattas detta såklart som främmande, och antagligen lite skrämmande för oss svenskar, eftersom rädsla oftast baseras på något som är okänt för oss. Och antagligen är det precis samma sak för invandrarna, de vet ju ingenting om svenskarna eftersom vi aldrig "behöver ha så mycket med varandra att göra".
Då sitter vi här på var sitt håll och känner att det är "vi och dem".
Och självklart blir det såhär, om tusentals människor med samma kulturella bakgrund och etnicitet blir samlade på ett och samma ställe. Hur ska de då kunna lära sig svenska, när de aldrig behöver prata språket? Hur ska de kunna lära sig den svenska kulturen när allt som finns runt omkring dem är deras egen?
Lättare hade varit om de, när de anlände till Sverige, placerats ut runt om i landet och fick en chans att integreras i det svenska samhället, och få lära känna Sverige.
Nu blev det en lång utläggning här, men det här är mina åsikter, och typiska sådana åsikter där man brukar känna sig manad att lägga till en lite ursäktande förklaring om att man inte är rasist. Jag är absolut inte rasist. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.
Jag anser verkligen att alla människor är lika mycket värda. Dock blir det problem när man inte får uttrycka missnöje över invandringen, utan att på samma gång misstänkas för att kritisera invandrarna, människorna. Det är verkligen inte samma sak.
Jag jobbar ibland ihop med människor från olika delar av världen. Sist var det tillsammans med en kille från Afghanistan. Också en tjej från Ungern. Och igår en kvinna från Sri Lanka.
Alla tre dessa mycket trevliga människor sa samma sak - att de inte kan prata så bra svenska eftersom de inte umgås så mycket med svenskar.
Då är det väl inte så konstigt att vi inte förstår varandra? Att det blir kulturkrockar? Att det blir vi & dem?
Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här egentligen, mer än att jag vill säga att vi måste kunna prata om såna här problem utan att behöva ursäkta oss för våra åsikter!
För ärligt talat - jag tror många delar dem, både svenskar och invandrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar